29 september
idag är det den 29 de september för alla som inte visste det.
har vart på jobbet och haft mig några timmar, extra pengarna rullar in och jag vet inte vart jag ska göra av dom :P så mamma och jag ska åka och shoppa imorrn, får se vad man hittar.
efter kommentarer vet jag fortfarande inte vad jag ska skriva om träffen, det var, märkligt, skumt men helt okej. Vet inte varför men det kändes okej. Om jag känner mig själv rätt borde jag vara arg på han jag är mer eller mindre kär i. Vet inte hur man tar det riktigt. Men så har det väl vart från början, allt jag hatar med honom försvinner bara, sen finns bara det bra kvar. Kanske tryggheten jag vill ha, kanske spänningen. Det är också en VÄLDIGT märklig sak, att jag känner trygghet i DEJ, knäppa knäppa jag, finns ingen logik i det. Men så är det alltid med känslor, det finns ingen logik i dom, och man kan uppenbarligen inte styra dom, då hade jag vart ur det här trasslet för länge sedan!
Och s, s, s jag vet inte vad jag ska ta mig till...förstår ingenting och vet inte riktigt hur du känner heller. Det känns bara som att vi är en enda röra för varandra och jag vet inte hur vi ska kunna reda ut det. Det är ju fortfarande inte vi som satt oss i situationen! Något förslag på lösning?
Det visar sig väl antagligen hur framtiden löser sig. (hoppas jag)
har vart på jobbet och haft mig några timmar, extra pengarna rullar in och jag vet inte vart jag ska göra av dom :P så mamma och jag ska åka och shoppa imorrn, får se vad man hittar.
efter kommentarer vet jag fortfarande inte vad jag ska skriva om träffen, det var, märkligt, skumt men helt okej. Vet inte varför men det kändes okej. Om jag känner mig själv rätt borde jag vara arg på han jag är mer eller mindre kär i. Vet inte hur man tar det riktigt. Men så har det väl vart från början, allt jag hatar med honom försvinner bara, sen finns bara det bra kvar. Kanske tryggheten jag vill ha, kanske spänningen. Det är också en VÄLDIGT märklig sak, att jag känner trygghet i DEJ, knäppa knäppa jag, finns ingen logik i det. Men så är det alltid med känslor, det finns ingen logik i dom, och man kan uppenbarligen inte styra dom, då hade jag vart ur det här trasslet för länge sedan!
Och s, s, s jag vet inte vad jag ska ta mig till...förstår ingenting och vet inte riktigt hur du känner heller. Det känns bara som att vi är en enda röra för varandra och jag vet inte hur vi ska kunna reda ut det. Det är ju fortfarande inte vi som satt oss i situationen! Något förslag på lösning?
Det visar sig väl antagligen hur framtiden löser sig. (hoppas jag)
Kommentarer
Trackback
