KLACKARNA I GOLVEN

Jag tror jag har gått och blivit illertokig! Tänk så söta de små liven kan vara. Det enda jag skulle vilja just nu är att träffa någon som har iller för att se hur de egentligen är i verkligheten. Jag har läst massor om dom, men det är en annan sak att träffa en riktigt iller! Jag har exempelvis läst att man måste iller-säkra sitt hem för att de små ivriga små sakerna inte ska fasta någonstans. Vi har bestämt här hemma att vi ska fundera över saken att skaffa en iller nu i juni och juli, sen i augusti kanske vi får en ny liten vän hem i vårt hus! Pälsklingen sa någonting om att köpa den där tv-n vi kollade på på el-giganten istället. Jag kan i min vildaste fantasti inte förstå hur man kan vilja ha en tv framför att ha ett husdjur. Men det kanske bara är jag?

För er som inte förstår varför vi ska skaffa en iller när vi redan har grisen här hemma så kan jag ju tala om att min lilla älskling ska avlivas nästa vecka. Han har en kronisk sjukdom som gör att han inte kan äta ordentligt och sjukdomar som föjer med det också och det är nu läge att inse att han kommer inte att bli bättre, någonsin, snarare sämre. Så vi har ebslutat oss för att planera in avlivningen så det slipper bli en akut grej och man inte hinner förbereda sig mentalt på det. Det blir bättre så också. Att avliva honom innan han är så sjuk så han har ont.

Åter till illrarna i alla fall så kan ju folk tycka att jag inte älskar den chinchillan jag har nu bara för att jag ska skaffa ett nytt djur så nära inpå hans avlivning. Men jag skulel säga att det snarare är tvärtom, jag älskar honom så mycket att jag skulle inte klara av att det var tomt här hemma! Det nya lilla livet kan jag villigt erkänna kommer finnas till för att minska min sorg, men tänk så mycket kärlek den kommer få! :)

Jag sätter in lite smakprov på hur sööta och bedårande de lilla liven är!