KLACKARNA I GOLVEN

Mår nu bra igen efter det lilla missödet med glassen!

Jobbet den här veckan har varit katastrofalt. Inte tråkigt på något sätt, utan jobbigt. När man har i snitt 30 kunder per dag och i snitt 4 personal sjuka varenda j*vla dag ÄR det inte roligt att vara samordnare. Varför ska alla vara sjuka när jag bokar för? Min kollega har haft 3 "lätta" veckor och sedan kommer jag som fortfarande försöker lära mig att boka och då händer allting samtidigt! Jag är ändå nöjd över min insats den här veckan, jag har fått ihop det och inte glömt någon kund, det är min måttstock på ett bra utfört arbete!
Men som jag sa till M igår kommer jag vara vinsugen på fredag p.g.a detta!

Ikväll ska jag på standup på konserthuset. Känns ju helt fantastiskt att det ordnas sådana saker i den här staden som annars är så tråkig. Nu är det väl förstås inte staden jag ska tacka, utan snarare Sorans producent som bokat in honom här. Misstänker att det kommer en uppdatering om hur kvällen blev i helgen.

Jag tror jag att jag ska fortsätta att spy ur mig lite galla. Jag är väl medveten om att jag stundtals kan skriva slarvigt och säkert stava fel här och där (särskrivning är en liten egenhet jag har), men jag har iaf vett nog att läsa igenom mina inlägg innan jag skickar ut dom, för läsarens skull. På en hemsida jag har en användare på ploppar det då och då upp dagboksinlägg jag väljer att läsa. När folk är upprörda och kritiserar saker men skriver med så mycket stavfel och missar att det knappt är läsbart är det svårt att ta dom på allvar! I mina ögon är det den skrivandes förbannade ansvar att se till att det man postar på nätet är OKEJ. Jag har fått så jäkla mycket skit tidigare för denna åsikt jag har av folk med dysleksi som menar att jag utesluter en del av befolkningen då jag "klankar ner" på människor med dysleksi så det enda jag kräver från och med nu är att det ska vara OKEJ, alltså läsbart och förståeligt. Mest av allt just nu stör jag mig på människor som klagar på andras sätt att skriva och inte ens kan skriva själva. KATASTROFALT!

Så nu när jag har fått ur mig mycket av min ilska önskar jag er en fortsatt bra dag och hoppas ni får kul ikväll, det tänker iaf jag ha! (Vill tillägga att min irritation med största säkerhet beror på att jag måste vara så j*vla trevlig på jobbet hela dagarna).

Det kan vara så att unibets nya reklamfilm är den bästa genom tiderna. Jag är ingen spelmänniska överhuvudtaget och gillar inte nödvändigtvis sport heller men jag ÄLSKAR deras nya reklam! Nu är detta en sanning med modifikation då det egentligen är låten i reklamen jag älskar. Det är en mysig och lättlyssnad låt. Den handlar om sport spel och proppar i princip in i hjärnan att spel är bra, citat ur låten: "våga satsa för att vinna, hylla alla oss som älskar spel". Det är ju ren propaganda, men fasen vad jag gillar den! Jag är helt såld!

Förra veckan kunde man lätt trott att våren var här för att stanna, men icke! På torsdagen vaknade jag till ett ymnigt snöfall som fortsatte så resten av dagen. Jag som då varit bra i fotleden drygt 1,5 vecka lyckas naturligtvis "halka" jag gick halv ner i någon slags spagat och fick all vikt på den onda foten så nu gör den ont på riktigt igen, varje steg är som en lite kniv som vrids om strax innanför fotknölen. Det intressanta är att jag är glad ändå, för NU verkar verkligen våren vara här! Solen har gassat på mig genom rutorna på jobbet idag så jag trodde för en stund att jag var i Thailand! Och sedan jag kom hem runt 14 snåret har jag haft balkongdörren öppen, det är underbart!

Kissen fick sig en riktigt omgång med borsten idag också, lämpligt nog var vi ute och utförde denna aktivitet för det är sanslöst vad hon fäller! Ihoptryckt fick jag precis plats med "överbliven" päls i ena handen!

Jag har också blivit faster, den 5 mars tyckte lille skitgrisen det var dags att komma ut. Han är världens sötaste lilla bebis! Jag blir alldeles kär när jag tittar på honom. Det värmer i hjärtat på ett annorlunda sätt jämfört med när min andra brorsson kom. Jag älskar honom också innerligt, men det har mer kommit på senare tid. Förmodligen handlar det om mognad, var man är i livet och att han var den första bebisen i närhet. Nu, sedan jag börjat etablera mitt förhållningssätt till barn har jag mycket lättare att ta till mig den nya lillen.

Känns som det här blev ett inlägg fullt med blaj och lite för lite av allt för att beröra, men tanken med min blogg är inte att beröra läsaren utan att jag ska få skriva ur mig mina tankar. Då kan man fråga sig varför jag har en blogg och inte bara ett worddokument i datorn som jag skriver i och den frågan mina vänner är en fråga jag också ofta ställer mig!